Stortingsvalet igår 8:e september ledde helt väntat till att regerande Arbeiderpartiet (Ap) gick fram ytterligare. Men trots den stora valsegern får Ap besvärligt med de många småpartierna och särskilt det kommunistiska Rødt. Det totalt skadeskjutna Senterpartiet som halverades behöver Ap också ha med sig för att få tillräckligt stöd.

Politisk analytiker har redan utnämnt det svårmixade regeringsunderlaget till Tobaksfabrikens rödgröna “Eventyrblandning“.

Vilket parti som är störst vinnare Ap eller Frp kan diskuteras.Fremskrittspartiet fördubblade sig och är nu näst största parti i Norge.

Vilket parti som är störst förlorare Høyre eller Senterpartiet är också en svår fråga att avgöra. Båda kan förenklat sägas ha halverat sig. Men i Høyre finns ingen förlåtelse, flera krävde redan på valkvällen odelbar avgång där inte bara Erna Solberg utan samtliga ansvariga för partiets ledning måste gå. Snabbast var finansmannen Jan-Peter Sissener med att uttala det kravet.

Idag fredag meddelade Erna Solberg att hon avgår som partiledare.

Generasjonspartiet nådde endast 0,7 % i det här valet. Det är 21589 röster. Man får nog konstatera att det var något av en enpersonsshow och kanske de sågs helt över axeln som nybörjare, trots ett gediget och utvecklat partiprogram. Gyda Oddekalv meddelade i sitt tacktal ändå att hon var nöjd över att ha lyft partiet i rätt riktning. Vi på Göta tror att Generasjonspartiet kan bli något som”Bierpartei” i Österrike även om detta här är mer högerprofilerat än Bierpartei som är lutat åt mitten-vänster.

Här nedan följer Jan-Oles Schölz analys av svensk nästan obefintlig mediebevakning av norsk valrörelse.

Svensk mediaskam – knarkprins viktig,
stortingsvalet = drittnyhet

Knarkprinsen Marius i Norge var alltså viktigare än Stortingsvalet? Svensk media har förlorat all heder!Norge gick till val. Ett grannland, ett systerfolk, en demokrati med direkta konsekvenser även för Sverige. Norska politiska beslut påverkar vår ekonomi, vår energiförsörjning, vår säkerhetspolitik. Det borde vara självklart att svenska medier följer detta noga, analyserar skeendet och rapporterar till sina läsare.

Först de sista dagarna blickade de svenska media åt väster.

Först på Torsdagen 4:e September hade Sveriges Television ett inslag om valet. Då hade Göta redan skrivit flera artiklar de föregående veckorna. Utav någon anledning strålade samma kväll Ivar Arpi ut en analys om den norska borgerliga kollapsen som Høyre oundvikligen stod inför, men med fokus på att svenska Moderaterna riskerar samma öde.

Men vad gjorde de stora svenska mediehusen hela sommaren?

De valde att i flera inslag och artikelföljetonger rapportera om skvaller kring “den norska knarkprinsen Marius” och hans fester, drogryktens-cirkus och våldtäkts- och familjedrama fyllde löpsedlarna och TV-sändningarna med “nyheter”. Men det medan de totalnegligerade en hel valrörelse. Den norska valrörelsen var den klart mest polariserade höger-vänster valrörelsen på många år.

Det är inte bara pinsamt. Det är ett hån. Ett svenskt hån mot den norska demokratin, ett hån mot det norska folket – och ett hån mot svenska läsare som faktiskt hade behövt förstå vad valet betydde.

Valrörelse ersatt med simpelt skvaller

När norrmännen diskuterade skatter, EU/EES, energipolitik, oljeintäkter, klimatmål och försvar – rapporterade DN:s kulturdel om kungliga skandaler. När Arbeiderpartiet, Fremskrittspartiet och Høyre debatterade ekonomiska reformer, skrev Aftonbladet artiklar om kronprinsens umgänge. När norska väljare kämpade med bostadspriser och sjukvård, valde SVT:s “korrespondenter” att analysera hovets relationer.

Först i September fick svensk stats-TV ut att Fremskrittspartiet numera är näst största parti och utmanade Høyre om statsministerposten.

På det här sättet reducerade svensk media våra grannländer varje gång till parodier.

Göta Nyheter var oftast först

På Göta Nyheter gjorde vi det motsatta. Vi rapporterade om Norges valrörelse. Vi satte oss in i realpolitiken och struntade i prinsens snusk och våld. Göta presnterade ett urval opinionsunderssökningar från sommaren där det klart framgick att Fremskrittspartiet ökat som en fördubbling medan Høyre tappat kontakten med sina väljare fullständigt.

Det var Göta som upptäckte både Generasjonspartiet, den borgerlig krisen och förklarade hur vänstersidan är uppbyggd och vilka låsningar som finns för Senterpartiet.

Det finns de som menar att svensk media bara är “slappa” och “klickhungriga”. Men låt oss inte vara naiva: detta är ett mönster. När valet i Norge kunde ha belyst stora frågor – energiförsörjning, NATO, gränspolitik – så valde man i stället att gömma sig i kungliga skandaler. Varför? För att det är bekvämare. För att det passar bättre i den liberala vänsterbubbla där konflikter förminskas till yta och verkligheten till underhållning.

Ett hån mot demokratin

När norsk demokrati hånas på detta sätt skadar det också vår egen. För vad säger det om Sveriges olika bidragsfinansierade mediegiganter på sina kontor uti citylägen, när de inte ens kan ta grannlandets val på allvar? Vad säger det om deras prioriteringar när kungligt skvaller anses viktigare än frågor som rör vårt gemensamma nordiska säkerhetsläge?

🖊 Jan-Ole Schölz