Som vanligt när kungens medaljer kungjordes fanns inga arbetare med. Nästan uteslutande överbetalda privilegieanställda inom staten belönas med medaljer och av andra slag är det dessvärre individer ur den sämre eliten som belönas med olika slags medaljer. Däremot brukar någon välförtjänt kulturpersonlighet eller vetenskapsprofil märkas i den grå massan.
Den folkbildande och folkkäre författaren och historikern Gunnar Wetterberg tilldelas 12:e storleken i högblått band för betydande insatser som folkbildande historiker meddelade Kungahuset. Göta gratulerar honom.
Redan har allmänheten ondgjort sig över att rådgivare Anders Tegnell
belönas med samma slags utmärkelse som Wetterberg och det med motiveringen att Tegnell uträttat förtjänstfulla insatser som statsepidemiolog i en svår tid.
Här måste man instämma med kritikerna, mannen får medaljen för att ha snackat i TV men samtidigt blivit mycket ifrågasatt och kritiserad. Om det endast är för Covidtiden han belönas, så blir det åter anmärkningsvärt, eftersom han höll sig fysiskt långt borta från alla patienter som dog i sjukdomen eller led av ensamheten under restriktionerna samt all dubbelmoral som experter utövade. Detta medan den stora mängden sjukvårdspersonal egentligen inte uppmärksammats alls mer än verbala tack.
Den rätt ilskne och skandalomsusade skådespelaren Kjell Bergqvist erhåller också en medalj för framstående konstnärliga insatser som skådespelare. En hop kvinnor som inte alls står i klass med förra årets sista-minuten utmärkelse av Birgitta Anderson, noteras också.
En tanke som dyker upp när man läser om de många medaljmottagarnas bakgrund är om flera av dessa ens stöder monarkin politiskt? Skall de då ha medalj om de inte ändrat sina proggvänsteridér? Men det kanske är deras polare som förklarat för Kungen hur välförtjänta och rara de är?
Ridå ner för den hycklande teatervänstern och deras vänner på privilegiepositioner.
