Göteborgs Stads över 200 så kallade kommunikatörer anställda som privilegieklass? Mycket tyder på det. På motsvarande sätt har i stort sett varje svensk kommun inrättat en lokal kostnadsdrivande privilegieklass som dock inte behövs.
Få stora privata bolag har kommunikatörer i sin verksamhet, det normala i näringslivet och Europeiska offentliga sektorn utanför Sverige, är enstaka personer på en pressavdelning. Eller ingen alls. För vad har de borgmästarna till?
I de flesta Europeiska städer och kommuner är det borgmästarna som företräder de slimma och effektivitetsmaxade stadshusen och rådhusen och tar medias frågor och informationen till allmänheten klaras utan bekymmer.
Fejkjobb i Citylokaler
Men i Sverige har kommuner och regioner har istället stuffat in dessa högskoleutbildade kommunikatörer i förvaltningarnas onödigt stora kontor, därutöver finns kommunikatörerna i mängder kommunala bolag. Faktiskt utför de inget egentligt arbete och mediastormar sköter de genom att stänga kommentarsfält på asociala medier – de visar sig aldrig offentligt.
Enligt Bulletins kartläggning ligger lönerna för kommunikatörer ofta över 40 000 kronor i månaden. Det är många miljoner i lönekostnader för att hålla stolarna varma i Göteborgs najsa citylokaler. Hur många är rena fejkjobb?
Behövs en enorm kommunikationsapparat som producerar PR-material, beställer trycksaker och genomför interna kampanjer ibland? Befinner de sig ens alla på jobbet, eller har de “home office”? Kommunerna behöver inga Facebook-konton. Olika kommunalråd, chefer och VD i bolagen en kan sköta kommunicerande på egen hand.
Förr klarade kommuner sig heltutan kommunikatörer och kommunalråden hade en max två sekreterare med nummerskivetelefoner, ja det fanns inte ens datorer, men kommunerna fungerade. Helt utan några privatanställda. Och de som ända lyckats få ett vaktmästarjobb genom “partiet” behövde faktiskt jobba.
Göteborgs Stads Muteborgsanda lever vidare
Nej. det ligger en hund begraven. Det finns ingen reson i världen bakom att Göteborgs Stad behöver 200 kommunikatörer. Sannolikt är de flesta en slags kompisanställningar, det kan vara så som med kommunernas sommarjobb, man riggar så att kompisar kan få jobben, även älskarinnor/kk:s, barn till tjänstemän eller motsvarande får fejkjobb – som brukar ske i bananrepubliker.
Muteborgskulturen lever vidare. Efter de många återkommande korruptionsaffärerna blir endast enstaka syndabockar dömda. Varje gång. I Sovjet och DDR visade man hur en korrupt offentlig sektor skall skötas och flera västländer och särskilt Sverige har tagit efter och inrättat privilegieanställningar inom offentliga sektorn.
Innan det fanns persondator, mobiltele, kommunikatörer och sociala medier så sköttes kommunernas kontakter med omgivningen med hjälp av fast telefoni. Televerkets dialog fanns i några olika färger.
