Järnvägsmuseum firade 100 år av eldrift på Västra Stambanan genom att köra ett specialtåg till Göteborg den 23:e maj .Göta Nyheter mötte upp under den timmeslånga pausen jubileumståget hade i Alingsås.
Skrolla ner till vår film från eventet.

Det första eldrivna persontåget mellan Stockholm och Göteborg kördes för 100 år sedan. 15:e Maj 1926 gick det första persontåget med el-lok från Stockholm till Göteborg. Det var tåg nummer 9.

Elektrifieringsbyggnaderna genomfördes mycket fort, det tog lite mindre än tre år från det att Riksdagen tagit investeringsbeslutet i juni 1923.

Under Jubileumstågets entimmaspaus på lördagskvällen i Alingsås mellan 20.18 och 21.18 möte vi upp. Evenemanget var mycket lyckat berättade medarbetarna och vi filmade även interiörer ombord. De gamla superbekväma fåtöljerna i 1:a klass och vanlig 3:e klass kontrasterar båda mot nutidens resestandard.

Också detta jubileumsståg hade fått tågnummer 9, men egentligen hette det 10009 i Trafikverkets system. Hastigheten var endast 70 km/tim och det var flera längre stopp för evenemang på en del stationer men lika ofta för att ordinarie tåg skulle kunna köra om.

I Alingsås hade många människor slutit upp även om det inte skedde något särskilt. Man fick tillfälle att se tåget och bland dess resenärer kunde man stöta på gamla bekanta.

Kallas bruntåg eller SJ-röd – viktigt kulturarv

Inför evenemanget 100 år av eldrift hade Järnvägsmuseet i Gävle sammansatt ett 1930-50-talståg draget ett av de tidigaste perontågsloken D101 från 1925. Eftersom loket inte har säkerhetssystemet ATC gällde särskilda restriktioner, bland annat att det inte fick köra först längre än 20 mil. Två sträckor kopplades istället loket D436 från 1936 framför det andra, övriga sträckor gick det sist, D436 har ATC.

D101 liksom många andra av 1920-talets lok och vagnar har träbeklädnad medan D-lok byggda efter 1933 har stålkorg. 333 D-lok i olika varianter för snälltåg, godståg osv byggdes från 1925 -1933. Ungefär 15 år tidigare hade eldrift utvecklats på de järnvägar vi kallar Malmbanan och andra loktyper och hela tekniken med växelström fann utprovad.

Tack vare den tidiga eldriften i Sverige sparade man in enorma mängder importerat stenkol och mängder personal som behövs för att sköta och reparera ånglok. Tågen blev snabbare eftersom man inte behövde byta lok eller fylla på vatten.

Teknikhistoria är nördigt enligt a-lagare från Göteborg

Ett kuriosa eller skräckämne för vissa, är ASEA orginaltillverkningsskylt med fyra små svastikor. En medarbetare från Järnvägsmuseum berättade att de ofta tvingas försvara muséets integritet mot upprörda eller ilskna besökare som kräver att tillverkningsskyltarna måste avlägsnas från museifordonen de ställer ut. Vi anade att denne man var tvungen att stå i beredskap vid loket D101 för att pedagogiskt förklara skylthistoriken för konfliktsugna människor. I brist på sådana eller andra nyfikna tog han istället upp ämnet själv.

Besökare fick i Alingsås klättra in i de gamla loken och men också diskutera på fackspråk teknikhistoria och elektro-ting som kreti och pleti sällan orkar. Eldrift är idag väldigt självklart, men utvecklingen i början krävde stor kompetens och särskilda statliga resurser.
I järnvägsmuseums trycksak som fanns att köpa beskrivs mycket begripligt men kortfattat hur man effektivt och på kort tid lyckades elektrifiera våra viktigaste järnvägar.

De som hade köpt biljetter för att resa hela resan eller delsträckor med jubileumståget hade en lång dag. Tåget började färden från Stockholms Centralstation 8.49 och kom till Göteborgs Central 22.42, kanske 14 minuter innan har vi läst.

När tåget avgick från Alingsås passade många människor på att filma begivenheten från spår ”noll”. Där väntade några höghusinvånare eller a-lagare från Göteborg och kommenterade: ”nu ska vi kolla nördarna”.